Kungligheter och adel

Konst och Vetenskap

 

Yrkeskategorier

 

Företagare

 

Politiskt arbete

 

Övrigt

 

Kungligheter och Adel

 

Helena Ulfsdotter Snakenborg

Margareta Huitfeld

Maria Sofia de la Gardie

Hedvig Charlotta Nordenflycht

Eva Ekeblad

Marika Stiernstedt

Elisabeth Tamm

Honorine Hemelin

Agnes von Krusenstierna

Helena Ulfsdotter Snakenborg (1549 – 1635) England

Helena (Elin) Ulfsdotter Snakenborg var hovdam åt drottning Elisabet I av England. När hon år 1564 var hovdam åt den svenska prinsessan Cecilia Vasa följde hon med på resa till England.

Helena Ulfsdotter Snakenborg blev sedan kvar i England och gifte sig men blev ganska snart änka. Som änka till en barnlös högadelsman, fick hon rätt att bära hans titel till sin död, och blev därför känd som markisinna av Northampton. Genom sitt äktenskap räknades hon som ingift i kungafamiljen.

Med Elisabeth I utvecklades en varm vänskap som varade till drottningens död 1603. Det berättas att Helena Ulfsdotter Snakenborg till och med fick vara drottningens sängkamrat, alltså den som hjälpte till att värma upp den kalla kungliga bädden. Vid Elisabets begravning 1603 gick Helena Ulfsdotter Snakenborg först i sorgetåget, eftersom ingen av drottningens släktingar var närvarande.

Bild: wikipedia.

Bild: Wikipedia.

Margareta Huitfeldt (1608 – 1683) Bohuslän

Föddes i Kongsberg i Norge i en rik och inflytelserik familj. Som fjortonåring blev hon moderslös och kom att bo hos sin mormor på Sundsby gård på Tjörn, som hon sedermera ärvde.

Vid 27 års ålder gifte hon sig och de bosatte sig på Sundsby gård som de tillsammans drev med framgång. Endast ett av hennes barn överlevde småbarnsåren. Tredje barnet, en son, dog som 17-åring.

Hon blev tidigt änka och fick själv ta över driften av gården och alla egendomar som hörde till och skötte det med en fast hand. Till minne av såväl sonen som sig själv gjorde hon den 18 januari 1664 sin stora, uppseendeväckande donation till Göteborgs gymnasium. Margareta Hvitfeldt kvarlevor finns i ett gravkor i Valla kyrka som hon själv lät färdigställa redan vid makens död.

Idag känner vi hennes namn från såväl i Hvitfeldtska läroverket som Hvitfeldtsplatsen i Göteborg.

Maria Sofia De la Gardie
(1627-1694) Reval/Tyresö

Maria Sofia de la Gardie har ofta kallats Sveriges första kvinnliga storföretagare. Redan som 16-åring blev hon bortgift med en man som efterträdde hennes far på guvenörsposten i Reval (Tallinn). Men bara fem år senare blev hon änka och fick förvalta sina omyndiga döttrars förmögenhet och  senare ärvde hon en stor förmögenhet efter sin far och då blev hon Sveriges största godsägare.

1648 blev Maria Sofia de la Gardie utnämnd till hovmästarinna hos Drottning Kristina. I och med sin nära kontakt med Drottningen fick hon en del privilegier och dessutom fick hon titeln grevinna (i efterhand) eftersom hennes make hade varit greve.

Hon bedrev en betydande industriell verksamhet på båda sidor om Östersjön med Tyresö slott som hemmabas. Hon var intresserad av nya metoder inom boskapsavel och trädgårdsskötsel. Men med textilindustrin rönte hon mest framgång. Hon drev en storproduktion av tyger som hon sålde till armén och hon hade ett vantmakeri, ett mässingsbruk och ett stenkolsbrott med rationell gruvdrift m.m.

Under Häxprocessen i Katarina i Stockholm 1676 anklagades Maria Sofia de la Gardie för att ha stämplat mot kungen med Satans hjälp, något som dock snabbt avvisades av Riksrådet.

Bild: Wikipedia.

 

Bild: Wikipedia.

Hedvig Charlotta Nordenflycht (1718 -  1763) Stockholm

Hon ses som en tidig feminist och som en av 1700-talets främsta svenska poeter. Hon är unik för att hon som kvinna kunde försörja sig på sitt skrivande. Nordenflycht vann berömmelse med diktsamlingen Den sörgande Turtur-dufvan (1743).

Hon var engagerad i samtidens debatter och många av hennes verk var debattinlägg i politiska, aktuella frågor och särskilt i frågor om kvinnans fri- och rättigheter. 1744-1750 gav hon ut fyra volymer som hon kallade Qwinligit Tankespel. Nordenflycht skrev även rokokovisor (Dorillas kväde).

Särskilt intressanta är: Fruntimrets försvar (1761) i vilken hon kritiserar Rousseau. Hon kallar hans sätt att resonera kriminellt, och menar att männens överlägsna fysik ingalunda ger dem överlägsen tankeförmåga. I Fruentimbers Plikt at upöfwa deras Wett, 1741 angriper hon kvinnoförtrycket och hävdar kvinnans rätt till boklig bildning.

Eva Ekeblad (1724 – 1786)
Stockholm

Hon föddes utanför Stockholm i släkten de la Gardie och titulerades grevinna. Hon gifte sig med riksrådet Ekeblad och flyttade till Lidköping.

Eva Ekeblad är mest känd för att hon valdes som första kvinnan in i Vetenskapsakademien år 1748. Akademien meddelades vid ett sammanträde, att "grevinnan Ekeblad gjort åtskilliga försök att använda potatis till stärkelse och puder". Hon hade också sänt med prover och en beskrivning på hur man skulle gå tillväga. Akademien uppmanade henne dock och ”hela könet att närmare vara uppmärksamme uti varjehanda hushållsväsendet rörande”.

Hennes arbetsfält var mycket nyttoinriktat såsom hur man bäst tillverkar tvål för att bleka bomull. Hennes mest berömda upptäckt var att det gick att göra brännvin av potatis.

Bild: Wikipedia.

Marika Stiernstedt
(1875 – 1954) Stockholm

Marika Stiernstedt var en svensk författare som kom från en aristokratisk miljö men var socialist. Hon hyllade medelklassens kvinnor, som kunde ha en ordentlig utbildning och kunde uträtta något.

Marika Stiernstedts äktenskap finns skildrat i boken Kring ett äktenskap . Hennes mest uppskattade böcker torde numera vara romanerna Fröken Liwin, samt Spegling i en skärva, novellurvalet Bland människor, ungdomsboken Ullabella, porträttboken Mest sanning samt memoarvolymerna Mitt och de mina och Adjö min gröna ungdom.

Hon fick 1917 Samfundet De Nios stora pris med den dåtida prissumman 2 000 kr och invaldes påföljande år som ledamot i samfundet.

Marika Stiernstedt var ordförande i Sveriges författarförbund 1931-36 och 1940-43.

Marika Stiernstedt ligger begraven på Vikens kyrkogård vid Öresund.

Bild: Wikipedia.

Elisabeth Tamm (1880 – 1958)
Fogelsta gård, Julitta

Elisabeth Tamm föddes  på godset Fogelsta som hon sen ärvde. Elisabeth var engagerad i rösträttsrörelsen och blev invald till riksdagen.

Tillsammans med andra kvinnor från den rörelsen var hon med och startade den radikala veckotidningen Tidevarvet 1923. De startade också kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad.

Tack vare att Elisabeth bidrog till skolans ekonomi så kunde deltagaravgiften hållas mycket låga så att det var möjligt för alla kvinnor att komma dit och studera.

Elisabeth Tamm var också ordförande mellan 1922-1931 för Frisinnade kvinnor som sen blev Svenska kvinnors vänsterförbund. Tillsammans med Elin Wägner skrev hon en bok om ekologiskt odlande.

Bild: KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek

Honorine Hermelin (1886 - 1977) ekebyborna

Honrine Hermelin sig till lärarinna men vidareutbildade sig så att hon kom att undervisa på högre lärarinneseminarum.

Hon var med och startade Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad och blev dess rektor en position hon hade ändå till skolan lades ner.

Precis som många av de andra kvinnorna på Fogelstad så skrev Honorine Hermelin i tidskriften Tidevarvet och hon var Sveriges första kvinnliga ordförande i skolstyrelsen Julitta och dessutom ledamot i kommunfullmäktige.

Bild: Kvinnsam, Göteborgs universitetsbibliotek

Agnes von Krusenstjerna
(1894 - 1940) Växjö

Agnes von Krusenstjerna föddes i Växjö men kom att växa upp i Gävle och Stockholm. Hon studerade vid Anna Sandströms högre lärarinneseminarium i Stockholm.

De första böckerna hängav ut var Ninas dagbok (1917) och trilogin om Tony, en ung flicka i överklassmiljö (1922 - 1926).

Agnes von Krusenstierna var ovanligt öppen kring sexualitet i romanerna. Det och skildringar av livet på ett sinnessjukhus bidrog starkt till att böckerna genast fick ett stort genomslag. Hon hade egna erfarenheter av att vårdas på mentalsjukhus.

De böcker som hon är mest känd för är romanserien om Fröknarna von Pahlen. Där beskriver Agnes von Krusenstierna både incest och samlag. En massiv hatkampanj mot henne drog i gång och Biblioteksbladet kallade romanserien för "En sjuk roman med delvis glänsande partier, men i sitt nuvarande skick oläsbar för en större allmänhet.”

I massmedia talade man om Krusenstiernafejden och de höll igång ”fejden” under åren 1933 - 1935. Det fanns även de som stödde Agnes von Krusenstierna bland dem finner vi Karin Boye.

Hon gav ut fler böcker som även de hämta stoff ur hennes släkt och de egna livserfarenheterna. I livets vår blev hennes sista bok då hon i början av 1940 fick diagnosen att hon hade en hjärntumör.

På Gripsholms slott Hittar vi ett porträtt av Agnes von Krusenstierna utförd av Olga Raphael-Hallencreutz 1933.

Vi kan hitta hennes gravplats på Stockholms Norra Kyrkogård.

Bild: Wikipedia.

Konst och Vetenskap

Konstnärer och Artister

 

Konstnärer och Artister

Jenny Lind

Elfrida Andrée

Sophie Elkan

Eva Bonnier

Lilli Zickerman

Karin Larson

Hilma af Klint

Alice Tegnér

Märta Måås-Fjetterström

Elsa Beskow

Mollie Faustman

Sigrid Hjertén

Siri Derkert

Vera Nilsson

Greta Garbo

Birgit Cullberg

Ulla Billquist

 

Sickan Carlsson

Birgit Nilsson

Maud Comstedt

Gaby Stenberg

Alice Babs Sjöblom

Margareta Krook

Anna-Lisa Eriksson

Anita Ekberg

Bild: Wikipedia.

Jenny Lind (1820 – 1887) Stockholm

Jenny Lind upptäcktes som 9-åring  av en dansös som gick förbi fönstret där hon satt och sjöng.  Hennes mamma uppmanades att se till att Jenny fick sånglektioner.  Från 1830 var hon anställd vid Kungliga Teatern som elev och sjöng barnroller.  Efter en framgångsrik debut  i  "Friskytten" 1837, fick hon fast anställning och stannade till 1844.  1839 blev Jenny Lind ledamot av Kungliga Musikaliska Akademin och året därefter hovsångerska.  Det sas att  "hon sjöng och spelade så att publiken satt andlös och blek med tårar i ögonen".  1841 gjorde hon ett kort avbrott för studier i Paris.

1844 gästspelade Jenny Lind i Berlin och världsberömmelsen var grundlagd.  Därefter följde konsertturnéer, bla i USA 1850-51.  

Från 1849 blev Jenny Lind mer religiös, lämnade operascenen och bosatte sej med familjen i England.  Då och då gav hon konserter och tog emot sångelever.  1883 utnämndes hon till professor i sång vid Royal College of Music i London. Hon är begravd i England.

Jenny Lind grundade en resefond för behövande musikutövare, det sk  "Jenny Lind-stipendiet".

Sedan 1910 på  finns en minnestavla på Mäster Samuelsgatan 40, på huset där hon föddes.   Hon finns också som staty på Djurgården i Stockholm.  Varje år den 6 oktober genomför  "Jenny Lind-sällskapet" ett fackeltåg dit med födelsedagshyllningar.  Jenny Linds gata finns i Fruängen i Stockholm och Jenny Linds väg i Gottsunda i Uppsala.  Jenny Lind finns också representerad i London med en porträttmedaljong i  "Poet's corner" i Westminster Abbey.

Sophie Elkan (1853 – 1921) Göteborg

Sophie Elkan var författare och översättare.  Vid sekelskiftet sågs hon som förnyare av den historiska romankonsten med bla  "John Hall", 1899 och  "Ankarström", 1910.  Hon umgicks i litterära kretsar med bl. a. Selma Lagerlöf och Ellen Key.

1879 drabbades Sophie Elkan av en stor personlig tragedi då både hennes man och lilla dotter dog i tuberkulos.  En svår tid följde och därefter bar hon alltid svart klänning.

1889 debuterade hon med novellsamlingen "Dur och Moll" under pseudonymen "Rust Roest" och 1891 kom novellsamlingen  "Med sordin".

Sophie Elkan var nära vän med Selma Lagerlöf och med sin vana att resa ledsagade hon Selma Lagerlöf på hennes första stora utlandsresa 1895.  Vänskapen varade livet ut och följdes av flera resor.  Vid hennes död hyllade Selma Lagerlöf hennes livsdyrkan i begravningstalet.  På Mårbacka inredde Selma Lagerlöf ett "Elkanrummet" med Sophies möbler och tavlor. Sophie Elkans gata ligger på Hisingen i Göteborg.

Bild: wikipedia.

Eva Bonnier (1857 - 1909) Stockholm

Eva Fredrika Bonnier,  var en svensk porträttmålare och en av de främsta svenska kvinnliga konstnärerna under 1800-talets senare del. Hon studerade konst vid flera olika målarskolor  och antogs år 1878 till Kungliga Konsthögskolan i Stockholm . År 1883 flyttade hon till Paris i sällskap med väninnan Hanna Hirsch (sedermera Pauli).

I Paris studerade Eva Bonnier vid Académie Colarossi. Åren i Paris blev bland hennes mest produktiva,  med  flera koloristiskt betydande verk.  Tillbaka i Sverige 1889 ägnade hon sig åt porträtt-måleri  till ca 1906.

Under åren i Paris mötte Bonnier en man som hon under en tid var förlovad med. Då mannen plötsligt dog 1894 adopterade Eva Bonnier hans nyfödda utomäktenskapliga dotter Julia.

Hennes verk finns representerad på Nationalmuseum,  Blekinge museum och i Bonniers porträttsamling. Hon har även haft verk på bland annat Parissalongen 1889, Världsutställningen i Chicago 1893, Liljevalchs konsthall, Millesgården,Thielska galleriet och Prins Eugens Waldemarsudde.

Eva Bonnier var även medlem av Konstnärsförbundet och under en tid ledamot av dess styrelse.

Eva Bonnier testamenterade 385 000 kronor till Stockholms stad för "konstnärliga ändamål", numer Eva Bonniers donationsnämnd. 

Eva Bonniers gata i Hägersten är uppkallad efter henne.

Bild: Wikipedia.

Lilli Zickerman (1858 – 1949) Skövde

Emma Carolina Helena ("Lilli") Zickerman, var en pionjär inom den svenska hemslöjden och var den som tog initiativ till att Föreningen för Svensk Hemslöjd bildades år 1899.

Zickermans gjorde egna mönster och deltog i en kurs vid Handarbetets vänners sy- och vävskola. Hon ledd verksamheten i Föreningen för Svensk Hemslöjd fram till 1914 och formulerade den svenska hemslöjdens mål och riktlinjer, dess ideologi och verksamhetsformer. Den slöjdskola där Märta Måås-Fjetterström kom att arbeta grundades av Lilli Zickerman

Det anses att hennes stora historiska insats är hennes inventering av svenska folkliga textilier. Hon gjorde många resor i Sverige och dokumenterade textilier med 24 000 fotografier som färglades (de finns bevarade på Nordiska Museet i Stockholm).

År 2010 startade hemslöjdsrörelsen en sajt om handgjort skapande i hennes namn, Zickermans Värld.

 

Bild: Wikipedia.

Karin Bergöö Larsson (1859 - 1928) Örebro

Karin Bergöö började sin utbildning på Franska skolan i Stockholm och gick genast vidare till Slöjdskolan där hon kunde utvecklade sina konstnärliga talanger sen kom hon 1877 in på Konstakademien i Stockholm. Sen reste hon till Paris och mötte i det skandinaviska konstnärskolonin sin blivande man Carl Larsson.

Karin  Larsson och hennes man åkte fram och tillbaka mellan Sverige och Paris några gånger för att slutligen bosätta sig i Lilla Hyttnäs utanför Falun. Karin  Larsson förvandlade sedan hemmet till det som orättvist kallas Carl Larsson–gården i Sundborn.

Trots åtta barn och ett stort hus lyckades Karin Larsson arbeta med design och vävde en stor del av de textilier som fortfarande finns kvar på gården. Ett exempel är karinförklädet som är ett förkläde i praktiskt modell och användes av både Karin Larsson och andra kvinnor som arbetade på Sundborn. Hon formgav även en del av möblerna och ritade sina och barnens kläder.

Bild: Wikipedia.

Hilma af Klint (1862-1944)
Karlbergs Slott, Solna

Hilma af Klint, var en framstående konstnär och en föregångare  inom den moderna konsten. Hon var den viktigaste pionjären inom den abstrakta konsten.  

af Klint utbildade sig på Konstakademien och arbetade traditionellt figurativt fram till 1906. Hon var öppen för nya tankar och redan 1879 deltog hon i spiritistiska seanser med andra kvinnor.  Under dessa fick hon kontakt med ett andligt väsen som ledda henne att måla abstrakt.  

Från 1906 utvecklade hon ett eget symbolspråk i målningarna.  Tema var ofta människans uppstigande från enkelt till högre medvetande.

Vid sin död insåg af Klint att världen inte var redo för hennes bilder och bestämde att de inte fick visas på 20 år.  Först 1986 visades några i Los Angeles.

I Stockholm på Moderna Museet hölls 2013 en bejublad utställning med hennes konst.

Bild: Wikipedia.

Märta Måås-Fjetterström
(1873 - 1941) Kimstad

Märta Måås-Fjetterström växte upp i Vadstena.

Efter studier på Högre konstindustriella skolan i Stockholm följde arbete som teckningslärarinna i Jönköping innan hon 1902 blev anställd vid Kulturen i Lund.

Hon blev föreståndare för Malmöhus läns hemslöjdsförening 1905–1911, men efter inbjudan från Lilli Zickerman flyttade hon till vävskolan i Vittsjö. Redan under tiden i Lund började Märta Måås-Fjetterström rita förlagor till vävnader.

Båstad kom att bli Märta Måås-Fjetterströms hem fram till hennes död 1941. Naturen på Hallands-åsens sluttningar var en aldrig sinande inspirations-källa.

Under hela sin levnadstid fick hon och hennes vävverkstad ta emot flera prestigefyllda uppdrag, men det definitiva kritikergenombrottet kom 1934 med en utställning på Liljevalchs konsthall.

Märta Måås-Fjetterström är representerad på flera större museer, bland annat Nationalmuseum i Stockholm och Louvren.

Bild: Wikipedia.

Mollie Faustman (1883 - 1966)
Stockholm

Molie Faustman var konstnär och författare.

Hon var en av tre döttrar till läraren Alma Karsten och Edvard Faustman, som var son till Vendela Hebbe och Lars Johan Hierta.

Hon studerade konst för vid Valands konstskola i Göteborg 1905–1908 och i Paris1910. Hennes inriktning var mestadels landskap med starka färger med drag av expressionism och romantik, barnmotiv samt porträtt.

Under tiden 1924–1932 och ställde hon ut bland annat på Liljevalchs. Under 1930 - 40-talet hade hon bl.a. flera separatutställningar på Konstnärhuset i Stockhom.

Molie Faustman deltog i flera samlingsutställningar med "kristen nutidskonst", vilket skildras i boken Stugan vid älven 1942. Hon gjorde monumentalmålningen Människans glädjeämnen i Härnösands småskoleseminarium 1949.

Mollie Faustman är representerad på bland annat Nationalmuseum, Moderna museet, Göteborgs konstmuseum, Östergötlands museum och Hälsinglands museum.

Under signaturen Vagabonde skrev Mollie Faustman regelbundet kåserier i tidningarna Idun och Dagens Nyheter. – Hon författade även flera böcker, gjorde bokillustrationer och tecknade serier som Tuttan och Putte i Dagens Nyheter. Hon var också engagerad i uppbyggnaden av pedagogiskt nytänkande skolor.

Faustman är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Bild: Wikipedia.

Sigrid Hjertén (1885 - 1948) Sundsvall 

Sigrid Hjertén var konstnär och växte upp i Sundsvall. Hon förlorade tidigt sin mor och flyttade  som 12-åring med sin far till Stockholm.

1902 när hon gick på en handelsutbildning bodde hon hos sin mormor Anna Brita Rahm i Rahmska huset i Sundsvall.

På Tekniska skolan i Stockholm studerade hon till textilkonstnär, men for sedan till Paris för att studera hos Henri Matisse. I Paris mötte hon sin blivande make Isaac Grünewald.

Sigrid Hjertén blev en av de ledande konstnärerna att introducera modernismen och dess färgkonst i Sverige.

I sina val av motiv uttryckte hon erfarenheter från sina kvinnliga livserfarenheter.

Siri Derkert
(1888 -  1973) Stockholm

Utbildade sig till konstnär på Konstakademien och i Paris. Hon var även elev på Fogelstad vilket inspirerade henne till skisser av kvinnorna på Fogelstad.

Hon hade tydliga vänsteråsikter samt en bestämd uppfattning om jämställdhet och synen på kvinnan. Hon fick uppleva mycket motstånd mot sig som kvinnlig konstnär. Siri Derkert är den första kvinnliga konstnär som haft en separat utställning på Moderna Muséet i Stockholm.

Under 30-talet arbetade även Siri Derkert som modedesigner och på utställningen  Moderna så fanns hennes modeteckningar och ett par uppsydda skapelser.

Siri Derkert räknas som både expressionist och kubist. Hon finns representerad på de stora museerna och hennes konst åter finns på flera offentliga platser bl.a Östermalms tunnelbanestation och T- centralen i Stockholm.

Bild: Wikipedia.

Vera NIlsson (1888 – 1979)
Jönköping

era Nilsson utbildade sig först till teckningslärare för att senare gå vidare till konstskolor som t.ex. Valands. Hon blev en radikal konstnär med ett alldeles eget formspråk.

Vi har Vera Nilsson att tacka för att vi har så fina tunnelbanestationer. Hon jobbade hårt för en konstnärlig utsmyckning av tunnelbanan. ”Vi vill ha glädje, fest och färgprakt i tunnelbanan. Det är de enkla människornas, de billösas dagliga trafikled.. låt oss få det i underjorden, katedraler under jorden varje hållplats ett sagoslott”.

Vera Nilsson finns själv representerad på T-centralen i Stockholm.

Vera Nilsson anses vara en av våra stora konstnärer.

Bild: Wikipedia.

greta Garbo (1905 – 1990) stockholm

Skådespelerskan Greta Garbo, ursprungligen Gustafsson, var en av de största filmstjärnorna under 1920- och 1930-talen.

Hon föddes på Södermalm i Stockholm och bodde under sin uppväxt på Blekingegatan. Hon dog 15 april 1990 i New York.

Greta Garbo var också känd för sin skygghet. När hon blivit känd gav hon aldrig några intervjuer eller autografer, svarade aldrig på beundrarbrev och kom aldrig på några filmpremiärer.

Hon arbetade som butiksbiträde och fotomodell under tidigt 1920-tal. Mellan 1922 och 1924 studerade Garbo vid Dramatens elevskola i Stockholm. Hon hade en roll i filmen Gösta Berlings saga 1924. Hennes ljudfilmsdebut var i Anna Christie (1930). Filmen blev en enorm succé. Hon fick med tiden alltmer att säga till om under inspelningarna. Efter ett bråk

med MGM gjorde hon inga filmer under nästan två år. När de senare kom överens och skrev kontrakt fick hon stor kontroll över vilka som skulle medverka i filmerna.

Hon utnyttjade sin kontroll till att byta ut sin motspelare i filmen Drottning Christina (1934).

Garbo spelade in ett trettiotal filmer och nominerades till totalt fyra Oscars för bästa skådespelerska för filmerna Anna Christie (1930), Romantik (1930), Kameliadamen (1936) och Ninotchka (1939). 1955 fick Greta Garbo The Academy’s Honorary Award med motivering: For her unforgettable screen performances. Hennes sista film var Tvillingarna 1941.

Greta Garbos museum ligger i småländska Högsby. Hon har ett torg på Södermalm i Stockholm uppkallat efter sig samt en skog i Israel namngiven genom miljöorganisationen Keren Kajemet.

Garbo är motivet på den svenska hundrakronorssedeln sedan oktober 2016.

Bild: wikipedia.

Birgit Cullberg (1908 - 1999)
Nyköping

Birgit Cullberg var en nytänkande och framstående koreograf och regissör. 1950 satte hon upp sin Fröken Julie i Riksteaterns regi och hon dansade själv en av rollerna. Chefen för Stockholmsoperan såg föreställningen och engagerade henne. Föreställningen hade premiär på Operan samma höst.

Det var första gången Operan tog upp en svensk balett, som inte hade haft premiär på den egna scenen. Helt nytt var även att engagera en premiärdansös som inte hade utbildats på Operan.

Baletten på Stockholmsoperan hade varit styvmoderligt behandlad under 1940-talet men det blev en ändring på det när Birgit Cullbergs kom dit.

År 1960 utsågs hon till regissör och koreograf vid Stockholms stadsteater och utsågs till Hedersprofessor vid Stockholms universitet. På 1960-talet fick Birgit Cullberg fick sitt internationella genombrott med Cullbergbaletten.

Till hennes minne har Konstnärsnämnden  instiftat Cullbergstipendiet.

Birgit Cullberg ligger begravd i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.

Bild: Wikipedia.

Ulla billquist 
(1907 - 1946) Eslöv

 

Ulla Billquist växte upp i södra Sverige. År 1926  fick hon fick sångdebutera vid Helsingborgs stadsteater där och fick sedan plats som avlönad elev. 1926 fick hon sjunga i radion första gången.

1927 kom hon till höstrevyn Odeonteatern i Stockholm. Där hon sedan spelade revy i flera år.

Ulla Billquist sjöng in 358 skivsidor åren 1929–1946. För  skivbolaget Sonora blev Billquist av sådan betydelse att hon som första artist någonsin anställdes av skivbolaget med en fast månadslön (700 kronor). Den första inspelningen hon gjorde var Min soldat och den blev också hennes största skivframgång. Hon blev extra populär när hon reste runt med den sången som fältartist under andra världskriget.

Ulla Billquist var Sveriges i särklass mest populära sångerska under andra världskriget. Hon var känd som en käck och glad artist men tidens fördomar mot homosexualitet gjorde att hon  hade det svårt.

1946 begick hon självmord.

 

Bild: Wikipedia.

Maud Comstedt-Grünewald
(1920 - 1984) Paris/Stockholm

Maud Comstedt föddes i Paris där hon tillbringade sina första sju år och där hennes föräldrar drev en restaurang i konstnärskvarteren.
I Stockholm studerade hon måleri och på Isaac Grunewalds målarskola träffade hon bl. a.  Sigrid Hjertén. När hennes barn var små kunde hon inte arbeta med sitt konstnärskap men när de började skolan återupptog det.
Maud Comstedt gjorde sidenscarfs i batik, studerade kalligrafi och tecknade intensivt under sina resor till Lilla Karlsö.
Sitt genombrott som konstnär gjorde Maud Comstedt  i början på 70-talet med en stor produktion grafiska bilder som rönt stor uppmärksamhet inte minst i bl a Japan och Tyskland.

Anna-Lisa Eriksson
(1928 – 2012)
Selånger

Anna-Lisa Ericson var ett av svensk films stora affischnamn under flera decennier. Hon var en framstående skådespelerska både på film och i revyer. Hon var en skicklig dansare efter att hon i ungdomsåren utbildats sig på Kungliga Operans balettskola.  När hon var 17 år fick hon inte längre vara kvar vid operan då man ansåg henne vara för tjock!

Hon sökte då till Dramatens elevskola, där hon inte blev antagen. Istället började hon att arbeta på Oscarsteatern med bl.a. Pauline Brunius.

Sen kom alla filmrollerna och hennes karriär som sång och dansartist blev lång och framgångsrik.  

Bild: Wikipedia.

Författare och journalister

Sophia Elisabeth Brenner

Hedvig Charlotta Nordenflycht

Anna Maria Lenngren

Wilhelmina Stålberg

Wendela Hebbe

Lina Sandell

Ann-Charlotte Leffler

Selma Lagerlöf

Maria Sandel

Marika Stiernstedt

Jeanna Oterdahl

Elin Wägner

Elsa Björkman Goldschmidt

Moa Martinsson

Agnes von Krusenstierna

Barbro Alving

Lis Asklund

Ria Wägner

 

Maja Ekelöf

Sara Lidman

Maria Gripe

Kerstin Thorvall

Birgitta Onsell

Sonja Åkesson

Majken johansson

Katarina Taikon

Birgitta Stenberg

Sophia Elisabet Brenner
(1659 -  1730) Stockholm

Sophia Brenner opponerade sig mot 1700-talets kvinnosyn, var en pionjär för kvinnornas intellektuella frigörelse och en tidig kvinnliga skönlitterär författare. Hon fick utbildning i Tyska skolan Stockholm och blev en av Sveriges första kvinnliga studenter. Redan i ungdomen kunde hon skriva dikter på sex språk.

Samtiden imponerades av hennes diktning och 1713 kunde hon trycka sin första diktsamling, Poetiske dikter. Hon blev då den första kvinna som författade dikter på svenska och kallades för "den andra Sapfo". Sophia Brenner sägs vara landets första feminist. År 1693 utgav hon Det Qwinliga Könetz rätmätige Förswar, som tycks vara inspirerad av vänskapen med Aurora Königsmarck. Den feministiska tradition hon påbörjade, fördes vidare av Hedvig Charlotta Nordenflycht.

Bild: Wikipedia.

 

Bild: Wikipedia.

Hedvig Charlotta Nordenflycht (1718 -  1763) Stockholm

Hon ses som en tidig feminist och som en av 1700-talets främsta svenska poeter. Hon är unik för att hon som kvinna kunde försörja sig på sitt skrivande. Nordenflycht vann berömmelse med diktsamlingen Den sörgande Turtur-dufvan (1743).

Hon var engagerad i samtidens debatter och många av hennes verk var debattinlägg i politiska, aktuella frågor och särskilt i frågor om kvinnans fri- och rättigheter. 1744-1750 gav hon ut fyra volymer som hon kallade Qwinligit Tankespel. Nordenflycht skrev även rokokovisor (Dorillas kväde).

Särskilt intressanta är: Fruntimrets försvar (1761) i vilken hon kritiserar Rousseau. Hon kallar hans sätt att resonera kriminellt, och menar att männens överlägsna fysik ingalunda ger dem överlägsen tankeförmåga. I Fruentimbers Plikt at upöfwa deras Wett, 1741 angriper hon kvinnoförtrycket och hävdar kvinnans rätt till boklig bildning.

Anna Maria Lenngren (1754 - 1817) 
Uppsala

 

Hennes första alster att publiceras var dikter i olika tidningar, den första mer betydande dikt blev The-Conseillen, publicerad 1775 (omarbetad 1777). Hennes främsta genre är satiren, riktad mot högfärdig adel såväl som de som fjäskade för den. Till hennes mest kända dikter hör Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon (1794).Både samtida och sentida kommentatorer har stridit om huruvida dikten verkligen är ironisk eller säger det hon själv kommit att hålla för sant.

Som ung arbetade hon med översättning av olika texter bland annat operor och dramatik till bland annat Bollhusteatern. Lenngren uppträdde främst anonymt, och först efter hennes död gav maken 1819 ut hennes dikter under titeln Skaldeförsök. Hennes namn var dock välkänt i litterära kretsar, och Svenska Akademien diskuterade till och med i ett brev om hon kunde tänkas bli invald.

 

Bild: wikipedia.

Bild: Wikipedia.

Wilhelmina Stålberg (1803 – 1872) Stockholm

Wilhelmina Stålberg var författare och översättare. År 1864 gav hon anonymt ut  det första moderna kvinnobiografiska verket "Anteckningar om svenska kvinnor". Vid mitten av 1800-talet var hon en av Sveriges mest produktiva och lästa författare.  Hon skrev poesi, den första diktsamlingen kom redan 1826, och romaner, särskilt historiska. 1848 kom "Carin Månsdotter" och 1861 "Christina, drottning av Sverige". Hon deltog i debatten om Almqvists "Det går an". Under pseudonymen Faster Karin skrev hon "Ewa Widebeck, eller det går aldrig an" - "kärlek är nära nog omöjlig för den kvinna som vill leva självständigt”.

Wilhelmina Stålberg bidrog redan under sin uppväxt till familjens försörjning. Hon utförde handarbeten som såldes i nipperbodarna i närheten. Efter studier i engelska, tyska och franska arbetade hon också som översättare.

Gradvis ersatte hon poesin med prosa. 1839 kom romanen"Emmas hjärta" med den kända texten "på blomsterklädd kulle satt Hjalmar och kvad…."

1834 erhöll Wilhelmina Stålberg Svenska Akademiens mindre skådepenning i guld.

Wendela Hebbe (1808 – 1899) Jönköping

Wendela Hebbe var författare, tonsättare, journalist och översättare. Framför allt anses hon vara Sveriges första kvinnliga journalist. Wendela Hebbe var under tiden 1832–1864 gift. När mannen drabbades av ekonomiska svårigheter och lämnade landet blev hon ensam om att uppfostra sina tre döttrar.

I Jönköping, hennes födelsestad undervisade hon i musik. År 1841 flyttade hon till Stockholm och kom i kontakt med Lars Johan Hierta, som anställde henne på tidningen Aftonbladet. Där skrev hon teater-, musik- och litteraturkritik.

Wendela Hebbe och Hierta kom att leva tillsammans även fast de båda var gifta på annat håll. De fick tillsammans en son som senare blev far till konstnären Mollie Faustman.

Hon verkade också som författare under pseudonymerna Liana H och Vendela H. För Djurgårdsteatern skrev hon tal- och sångspelet Dalkullan 1858. Wendela Hebbe var en viktig person i Stockholms dåtida litterära sällskapsliv. Föreningen Wendelas Vänner har sett till att bevara hennes sommarhus i Södertälje.

 

Bild: Wikipedia.

Lina Sandell (1832 - 1903) Vetlanda

Lina Sandell skrev oftast under signaturen L.S. men som gift skrev hon alltid sitt namn som Lina Berg. Hon var redaktör vid makens bokförlag i Stockholm där hon (1870–1874),gav ut Berättelser för söndagsskolan , Samlade sånger (3 band, 1882–1892), kalendern en kristen årskalender (1865–1902) som kom att bli hennes mest betydelsefulla litterära alster, samt en mängd översättningar, med mera.

Från 1889 var hon redaktör för tidskriften Barnens vän. Bland hennes mest kända dikter finns Tryggare kan ingen vara, Blott en dag, Bred dina vida vingar samt Jag kan icke räkna dem alla.

I psalmen Blott en dag lydde ursprungligen en textrad "Han som har mer än moders hjärta" men den kritiserades och ändrades till ”han som bär för mig en faders hjärta". Sångerskan Carola Häggkvist sjöng 1998 in psalmen med sin ursprungliga text.

Bild: Wikipedia.

Bild: Wikipedia.

Ann-Charlotte Leffler (1849 – 1892) Stockholm

Ann-Charlotte Leffler var dramtiker  och författare.  Hon intresserade sig starkt för kvinnofrågor - det ständiga dilemmat mellan kvinnan som maka och mor och hennes självständighet.  

Under 1870-80-talen spelades hennes dramatik framgångsrikt på svenska scener.  Hon skildrade de förstelnade borgerliga salongerna där självförverkligandet var ouppnåeligt.  Dessa tankar tog Ann-Charlotte Leffler också upp i novellsamlingen "Ur lifvet", 1-5, 1882-90.  

I dramat  "Sanna kvinnor" diskuterade hon gifta kvinnors rätt till egendom och den mottogs med jubel av publiken

Tankar om den sexuell dubbelmoralen vidareutvecklas i romanen  "Kvinnlighet och erotik.    Romanen  "En sommarsaga", 1886, handlar om ett annat centralt motiv hos Leffler - kvinnan som konstnär.  

Det samhällskritiska engagemanget tas upp i "Hur gör man godt?", 1885, och i  "Kampen för lyckan", 1887, som honskrev i samarbete med nära vännen Sonja Kovalevsky.

Tillsammans med vännen Ellen Key grundade Ann-Charlotte Leffler  föreningen  "Nya Idun".  Ellen Key skrev senare hennes biografi.   

Bild: Wikipedia.

Selma Lagerlöf (1858 – 1940)
Mårbacka, Värmland

Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf är en av våra mest framgångsrika och uppskattade författare. Selma Lagerlöf var 33 år när hennes debutroman Gösta Berlings saga gavs ut 1891. Hon blev 1909 den första kvinnan som fick Nobelpriset i litteratur och för prispengarna kunde hon köpa gården Mårbacka, där hon växt upp. Mot faderns vilja började hon 1882 studera vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm. Under ca tio år arbetade hon sedan som lärarinna i Landskrona. Men sen ville hon arbeta med sitt författarskap.

När Lagerlöf läste litteraturhistoria insåg hon att alla berättelserna från hennes barndom var nog så fantasieggande som andra författares persongallerier. Hennes mest kända bok är Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.

Selma Lagerlöf var även en av ursprungsledamöterna i  Samfundet De Nio och hon blev 1914 den första kvinnan i Svenska Akademien

Fortsätt att läsa om Selma Lagerlöf på nästa sida.