Vår skamfyllda svenska historia

Krönika.

Text: Vanja Berggren Publicerad 11 november 2010 8.00 Uppdaterad 23 mars 2011

Heder kan kännas som ett främmande begrepp och förknippas nog främst med invandrare, framför allt muslimer från Mellanöstern och med våld. Motsatsen till heder är skam. Barn utom äktenskapet ses än i dag i många kulturer som den yttersta skammen. I många kulturer ses en ogift kvinnas kyskhet och en gift kvinnas trohet som avgörande för hennes heder. Just detta var normen för vad som sågs som vanhedrande också hos oss för inte länge sedan. Kyrktagning av ogifta mödrar förekom i Sverige så sent som kring år 1900. Synden, brottet mot det sjätte budet, sonades om kvinnan bad om förlåtelse och lovade bättring. I Svagårens barn (Högberg 1983) beskrivs hur kvinnan fick stå på den så kallade horpallen och under söndagens gudstjänst knäböja inför hela församlingen för att offentligt visa sin skam.

Ett sätt att upptäcka om någon "begått dubbel synd, levat i hor och dödat följderna av liderligheten" var tvångsmjölkning av kvinnors bröst.Frykman (1977) beskriver en årlig mönstring av pigorna där deras bröst tvångsklämdes av utsända "dannekvinnor". Detta kallades "gåsagång" iSkåne.

När Bibeln var lagbok i Sverige dömdes för "hor" till döden, enligt 5Mosebok 22 kapitlet. År 1608 nämndes i ett lagförslag under Karl IX att straff för abort, både för kvinnan och för den som medverkat vid dådet, borde vara att "levande begravas" eller "på bålet brännas". IVästmannalagarna, var straffet för fosterutdrivning eller så kallat "bälgemord" att kvinnan skulle böta sex marker. Men efter att den lutherska moralen tagit över lät det 1643: "För bälgemord… straffas till livet." Denna praxis upphöjdes till lag 1743, då det stadgades dödsstraff för fosterutdrivning.

En likhet över tid och rum är att det sällan frågas efter den medskyldige.

Skillnaden i globaliseringens tid är att det nu finns andra samhällen att jämföra med. Omvärldens kritik är fortfarande massiv efter att iranska Sakineh Mohammadi Ashtianis dömdes till döden för otrohet. Steningen ställdes in men Sakineh har fortfarande ett överhängande dödsstraff. Att använda religion, kultur eller heder för att legitimera barbariska handlingar är skamligt.

Den senaste veckan har Förbundet Humanisterna kritiserats för att vara främlingsfientliga och ensidiga i sin kritik mot islam och det förtryck mot kvinnor som man menar är alltför vanligt. Övergrepp som sker i religionens namn måste få kritiseras, oavsett om det är i islams, Vatikanens eller andra religiösa ideologiers namn. Genom att begrunda vår egen historia ser vi kanske tydligare vikten av att fortsätta värna det sekulariserade samhället, där religion och politik hålls isär. Förresten kanske vi bör damma av hedersbegreppet för att belysa det finaste som finns; nämligen allas värdighet och respekt för sig själva.

Vanja Berggren är lektor i folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad.